Garme tänker på det märkliga.

Det är märkligt att man kan tänka samma tanke så många gånger. Det är också märkligt att man kan känna sig nervös för samma anledning så många gånger fast man är så otroligt medveten om det. Man är till och med medveten om att det har gått så bra alla gånger innan men man lurar sig själv och tror av någon anledning att denna gång kommer bli annorlunda. Så många gånger man skrattat åt sig själv efteråt när man minns hur nervös man var och hur dum man känner sig nu, när man insåg att det gick ju hur bra som helst.

Även fast jag är så medveten om detta så är jag så nervös i alla fall. Även fast jag vet att jag kommer skratta åt mig själv om tre månader. Men nervositeten har väl sin charm den med.