toss

Jag är aldrig ensam. Det är alltid någon som är hemma i vårat radhus eller så är jag ute och flyger. Så därför klagar jag inte när jag väl blir ensam, som idag. Hela dagen har spenderats i sängen förutom när jag stekte köttbullar och tittade på mighty boosh. Fast idag hade jag aldrig velat vara med en människa, idag förtjänade jag att vara ensam. Mitt minne på gullmarsplan kl 10 i morse räckte gott och väl för att inte vilja träffa människor på flera veckor. Eftersom jag hela dagen har legat och funderat på katastrofen så har jag insett att man kan verkligen stänga av sig själv om man vet att man skämmer ut sig. Jag vet att jag borrade in mig i min halsstuk, reste mig och gick därifrån som det aldrig hänt.

Det är också roligt att se hur folk reagerar när dom får höra den fruktansvärda historien: Andrea tyckte synd om mig och påpekade att det är dessa saker som får ett att förstå att man lever. Gunnar skrattade åt mig. Vad säger det om folket runt mig? hu?

Imorgon lägger jag detta bakom mig och jag ska gräva ner det så långt så långt att jag aldrig tänker tanken fast jag passerar gullmarsplan hyfsat ofta. Imorgon är det tårta, willys och patrik! En bra dag, inte en dag som denna!