Första meningen skriven som icke studerande.
Försöker sätta fingret på känslan som finns i kroppen men det går inte. Jag vet inte om jag är så glad att jag inte kan känna någonting eller om att jag inte är så glad som jag trodde att jag skulle vara. Eller så är jag faktiskt bara bakfull. Igår var det dags det jag väntat på i flera månader. Det slog mig på ett lastbilsflak vid medborgarplatsen att jag faktiskt har tagit studenten att det faktiskt bara är tre månader kvar tills jag lämnar landet. Det var en konstig känsla att veta att nu kan jag göra vad jag vill. I detta läge så ligger ju världen framför våra fötter. Jag är fri men jag undrar nu om jag älskar denna frihet så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Det får tiden utvisa nu ska jag snart till prag men innan dess ska jag fira andra studenter och se ansikten som kände samma sak som jag.
På tal om inget alls så fick jag en kamera igår med 12,1 megapixlar och nu tror jag att jag blivit värsta proffset. Så se upp mina vänner för snart kommer ni finnas på miljontalsbilder.