Garme går under
Innan jag åkte låg alla kort på bordet men nu vet jag inte riktigt vart dom är. Jag känner mig lurad av mig själv typ. Igår kom jag hem till Sverige efter 5 dagar i Prag. Det är svårt att sätta fingret på vad jag egentligen tycker om Prag. Det var en väldigt vacker stad som alla andra också konstaterar efter ett besök. Men det var lite dålig stämning på sina håll vilket jag aldrig uppskattar. Vi träffade dock Ching som kom från Malaysia och han var snäll.
Nu är jag som sagt hemma i Sverige igen och om 3 h börjar jag arbeta igen. Innan jag åkte kände jag verkligen att jag var redo. Jag visste att this is it liksom, åka till Prag och sen komma hem och vara heltidsanställd på w. Jag vet att jag inte borde klaga jag kan åtminstone träffa människor under mina lediga stunder till skillnad från Andrea. Men små delar av min själ dör varje gång jag tänker på w och varje gång jag sätter på mig min uniform. Jag orkar inte mer. Maggie kämpar hårt för att höja mitt humör men det går sådär. Igår skyllde hon på att jag var trött, idag är jag bara negativ.
Jävla arbete. Om det är något jag är säker på i mitt liv är det fasiken att aldrig aldrig jobba i mataffär igen efter dessa månader. Idag lämnar jag fan in min avskedsansökan för att få lite ljus.