toss

SEMESTER I MORGON!!! Ja så är det! Och tro mig det tröstar mig verkligen inför min arbetsdag.
Imorgon ska jag hälsa på Fridan på sandhamn och på tisdag har maggan bestämt att vi ska cykla till en båt, cykla på utö, ta båten hem och cykla från Stockholm. Hon ska alltid dra in mig i utflykter så fort hon får chansen! På onsdag drar jag ner till Skåne och min käre far. Men det roligare tar inte slut där, nej jag fortsätter med en vecka semster till efter det!

Var redo boyz and gurlz.

Nu är våra vänner från England och hälsar på vilket är alltid lika trevligt, jag får träna engelska och det är alltid mycket bra. Var på fezt igår men blev inte långvarig gjorde dock ett besök på bekantmark. Soft. Det slog mig för några dagar sedan att nu har sommaren kickat igång, fröjd! Fast fröjd för min del är det inte, tack vare att min hy dog på Malta för fyra år sedan kan jag inte njuta av solen som alla andra. Jag satt i solen i 1h med 30solskyddsfaktor men lyckas ändå bränna sönder mig. Så nu kan jag inte vistas i solen mer än 5 minuter innan min hy brinner. Detta vill kroppen visa genom att ge mig brännblåsor och värmeutslag. thanks.

Idag brann min kropp upp åter igen och jag fick någon akut magsjuka så jag fick inte behålla min mat. Det var bara att ringa in till jobbet och sjukskriva mig, fast imorgon måste jag dit igen. majs. Men jag ser det ändå från den ljusa sidan
1. Jag är inte i solen så min kropp får vila.
2. Jag har hittat ännu ett tidsfördriv vilket är en sessy kille som jobbar en trappa ner.
3. Jag tränar min engelska genom att tänka på alla varor jag blippar in på engelska.
4. Pengar,pengar,pengar,pengar.
5. Jag har fått löneförhöjning med sju kronor!
6. Om två dagar har jag semester! (betald!!)
7. Jag kanske åker till Emmaboda!

Nu har jag lyssnat på samma låt om och om igen i fyra dagar. Jag dör jag dör jag dör, jag är livrädd.

Imorgon är det midsommar. Har aldrig riktigt förstått denna hysteri kring midsommar, på jobbet idag  var det kaos. Människor brottades om den sista sillburken och kassaköerna sträckte sig långt bortom frysdisken. Tacka min chef som kirrade tidigt pass till mig idag vilken resulterar i att jag slipper kassan. Det kan vi ha en fest för! Imorgon alltså, jag ska på någon slags tillställning lite osäker på dock med vilka och vad som kommer att hända. Jag är informerad om att det kommer vara norrmän närvarande vad det nu innebär. Jag ska insupa så mycket det går av den norska kulturen för att kanske vakna upp som en ny människa.

ses.

Innan jag åkte låg alla kort på bordet men nu vet jag inte riktigt vart dom är. Jag känner mig lurad av mig själv typ. Igår kom jag hem till Sverige efter 5 dagar i Prag. Det är svårt att sätta fingret på vad jag egentligen tycker om Prag. Det var en väldigt vacker stad som alla andra också konstaterar efter ett besök. Men det var lite dålig stämning på sina håll vilket jag aldrig uppskattar. Vi träffade dock Ching som kom från Malaysia och han var snäll.

Nu är jag som sagt hemma i Sverige igen och om 3 h börjar jag arbeta igen. Innan jag åkte kände jag verkligen att jag var redo. Jag visste att this is it liksom, åka till Prag och sen komma hem och vara heltidsanställd på w. Jag vet att jag inte borde klaga jag kan åtminstone träffa människor under mina lediga stunder till skillnad från Andrea. Men små delar av min själ dör varje gång jag tänker på w och varje gång jag sätter på mig min uniform. Jag orkar inte mer. Maggie kämpar hårt för att höja mitt humör men det går sådär. Igår skyllde hon på att jag var trött, idag är jag bara negativ.

Jävla arbete. Om det är något jag är säker på i mitt liv är det fasiken att aldrig aldrig jobba i mataffär igen efter dessa månader. Idag lämnar jag fan in min avskedsansökan för att få lite ljus.

Försöker sätta fingret på känslan som finns i kroppen men det går inte. Jag vet inte om jag är så glad att jag inte kan känna någonting eller om att jag inte är så glad som jag trodde att jag skulle vara. Eller så är jag faktiskt bara bakfull. Igår var det dags det jag väntat på i flera månader. Det slog mig på ett lastbilsflak vid medborgarplatsen att jag faktiskt har tagit studenten att det faktiskt bara är tre månader kvar tills jag lämnar landet. Det var en konstig känsla att veta att nu kan jag göra vad jag vill. I detta läge så ligger ju världen framför våra fötter. Jag är fri men jag undrar nu om jag älskar denna frihet så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Det får tiden utvisa nu ska jag snart till prag men innan dess ska jag fira andra studenter och se ansikten som kände samma sak som jag.

På tal om inget alls så fick jag en kamera igår med 12,1 megapixlar och nu tror jag att jag blivit värsta proffset. Så se upp mina vänner för snart kommer ni finnas på miljontalsbilder.